Våra flickors namn.

Nu har Nike fått sitt fullständiga personummer samt sina namn registrerade i det Svenska systemet.

Nike Gulli Budenberg blir våran yngsta dotters fullständiga namn.

Namnet gulli kommer från Tords mormor.

Juni Agapi Popovac Budenberg är Junis fullständiga namn.

Nike kunde inte få Popovac som mellannamn så som jag och Juni med anledning av att både jag och Toddan har samma efternamn nu... Budenberg.

När Juni föddes var vi ju inte gifta utan mitt efternamn var Popovac och Toddans Budenberg. Och i och med detta kunde Juni få ett av våra namn som mellan´namn och det andra som efternamn.

När jag och Toddan gifte oss behöll jag mitt Popovac namn som mellannamn och tog Budenberg som efternamn.

Lagar och regler i Sverige säger att man inte kan få något mellannamn om båda föräldrarna har samma efternamn.

Så därav inget Popovac som mellannamn åt Nike.
Då båda flickorna är skapta och tillbringar sin första tid i livet i Grekland så ville vi ha med det lite grand i deras namn.

Junis Agapi betyder Kärlek på grekiska och Nike är segergudinnans namn i grekiskamytoligi (i den romerska mytologin heter samma gudinna Victoria.

Jag verkligen älskar våra flickors namn.

Passivitet gör mig frustrerad.

Både passivitet för egen del men även hos andra.
Det kan handla om passivitet som skadar den egne individen, som handikappar och mörklägger.. Men även den passivitet som är så vanlig. Den som inte intresserar sig för sin omgivning och inte ens tänker tanken att försöka göra någonting vettigt för någon annan en sig själv.
Är inne på Rödakorsets hemsida just i detta NU och finner att det finns så otroligt mycket vi privat personer kan göra.
Klicka HÄR så kommer ni in direkt på deras hemsida. Där kan ni klicka er in på "bli frivillig" och utifrån där kan ni klicka på var i Sverige ni bor för att se vad ni kan göra för att hjälpa. Det finns otroligt mycket att göra. Så som Svenska läxläsning för invandrarbarn, funktionärer vid olika tillställningar, hemvärnsutbildningar mm mm mm
När vi väl kommer hem till Norden ska jag kasta mig ut i detta. Inget är bättre en att hjälpa till. Jo, att hjälpa till helt utan egen vinning iform av pengar eller annan kompensation är ännu bättre.
Kom igen, gå in och titta runt och hitta något som du kan tänka dig att göra. Det finns så mycket hjälp organisationer. Hitta nått som passar dig och KÖR!
Vi har ingen rätt att vara passiva när så mycket människor, djur och natur behöver hjälp.

Jag har ansett mig vara en ganska så fördomsfri människa. PHHHAAA!!! Vilket skämt!

Det är jag inte alls det, även om jag skulle önska det.
Att vara en fördomsfri människa kräver jobb och aktivt genomtänkta ställningstaganden ifrån grunden.
Jag har massor av åsikter om saker som jag inte ens vet vad dom kommer ifrån, eller när jag skapade mig den åsiken. Vet jag ens att åsikten är min egen eller har jag "adopterat" någon annans. Vems i så fall?
När jag ändå byter en massa blad i mitt liv, rensar ur, vädrar och möblerar om i mitt inre rum. Har jag beslutat mig för att försöka se världen med nya ögon.
Nyfikna, pigga, granskande ögon.
Det är svårt det, man är vid 33 årsålder givetvis redan färgad på många sätt. Men jag ska göra så gott jag kan och lite till.
Ifråga sätta mina egna tolkningar och direkta åsikter. På ett snällt sätt mot mig själv men dock bestämt.
Det ska bli kul faktiskt, spännande, lärorikt.
Att få se världen ur ett i vissa fall annant perspektiv.

Professor Juni;)

Världens vackraste systrar!

Toddan och Nike

Det blev en bra dag i allafall.

Idag har min kära Malin varit här på förmiddagen. Och träffat Nike för första gången. 11 dagar hann lillisen bli innan tant Malin fick se henne till både min och Malins förtret:) Malin stod i startgroparna redan när Nike bara var ett par timmar men se, vi fick inte till det i allafall. Nåja, nu har vi styrt upp det och Nike mådde gott i Malins varma famn.

Skulle egentligen ha åkt ner till Regina efter lunch me tiden rann ifrån oss och Toddan var tvungen att åka på jobb. Utan syskonvagn är det lite klurigt att få med sig två små barn ensam så vi fick snällt stanna hemma.

Lite halvdeppig över att inte hunnit till Regina, ja inte ens hunnit ut i friska luften idag drog jag och Juni fram Memory spelet och roade oss så gott vi kunde.

Precis när vi var mitt upp i ett blöjbyte på Nike, där Juni så fint assisterade mamman så ringde det på dörren.
In kom Nina.

JIPPYYYY, vilken överraskning!!

Jag älskar när folk bara dyker förbi, det är inte det vanligaste här i Sverige direkt där vi gillar att använda kalendern till det mesta. Inga spontan kaffe här inte;)

Tok-Nina hade dessutom med sig presenter till oss alla.

Juni som hade lånat en lite gitarr av Ninas son Truls fick en aldeles egen RIKTIG liten nybörjar gitarr av Nina och Regina och en jätte fin bikini som hon förövrigt ligger och sover med i detta nu. Hon vägrade att ta den av sig;)

Nike fick en jätte fin rosa filt och 3 bodys/tröjor och 2 par byxor!!!!!

Jag och Todda fick två supeer fina bildkollage i svartvitt på hela familjen.Så otroligt fina. Fick mina tårar att smyga fram. Ni ska få se dom sen....

Toka att komma med alla dessa saker.

Malin kom med choklad och vin. Ni må tro jag blev sugen tills den dag jag ska korka upp en flaska vin och sjunka ner i soffan med ett glas... Det kommer att dröja, men jag längtar!!

Så en dag som kändes rätt platt bitvis blev med facit i hand även den lycklig med hjälp av två fantastiska vänner som kom och förgyllde våran dag med råge.

Jag är så glad för dom människor jag valt att kalla mina vänner och som valt med till deras vän.

Det är ingen slump att jag bara har fina människor i min närhet.... Dumsnutar får nämligen inte vara med och leka;) Jag kan bara vara tacksam att dessa fina även dom har valt mig....

ÄLSKAR!!!!!!!!!!!!!

Djävligt genialiskt ;)

Kolla in denna sida som heter:
VAD FAN SKA JAG LAGA TILL MIDDAG? (Klicka på den stora texten för att komma in på sidan)
Jag som tycker mer om att svära i skrift än i tal utbrister nu:
Fy fan vilken djävligt grym sida att få tips till middagsmaten;)
Klicka er in och laga till nått gott för helvete.
PUSS!

Kanske verkar som flum...Men det är klarare en korvspat;)

Idag satt jag och Todda på föräldrasamtal på Junis dagis.
Vi satt och talade lite allmänt med en av Junis fröknar, som förövrigt är precis helt underbar.
Vi talade lite om Junis beteende mot sin lillasyster. Det är nämligen så att hon är så extremt mjuk och kärleksfull mot sin lilla Nike att man får tårar i ögonen. Hon passar på henne, smeker, pussar så fort hon får tillfälle. Och är med och kikar och ställer frågor om allt rörande Nike. Det är helt underbart!

Plötsligt säger Toddan.
"- Helt ärligt är det nästan så det känns lättare att ha två barn än ett."
Och det är verkligen sant. Det är verkligen så det känns.
Jag har funderat en del över detta faktum idag.

Såklart är det INTE så att detär mindre jobb att ha två barn. Det förstår vem som helst. För oss handlar det nog snarare om att både jag och Todda har ställt in oss på att det skulle bli riktigt, riktigt körigt en tid framöver och i och med detta så samarbetar vi otroligt bra.
Även det faktum att vi är ännu räddare om varandra nu när vi ställt in oss på en tuff tid.
Så dessa faktorer:

• Att vi ställt in oss på ett mindre kaos ;)


• Att vi i och med ovanstående samarbetar super bra.


• Att vi är ännu mer försiktiga med varandra

gör att vardagen känns förvånandsvärt okomplicerad.

Första veckan (förra veckan) Nike fanns med oss jobbade Toddan redan. 3 kvällar. Tänkte att det kanske skulle bli körigt med alla rutiner kring 2 barn själv så här i starten. Men vet ni? Det var det inte. Det var bara mysigt.

Kanske det är bra att måla fan på väggen??:)

Personligen antar jag aldrig att saker och ting automatiskt ska gå smidigt och lätt. Jag är van sen jag var liten att ta tag i saker själv och lösa mina egna problem. Därför reflekterar jag sällan över när det blir lite knivigt utan löser det istället.

På gott och ont... Gott för att jag inte ser problem i vardagen så ofta och på ont för att jag önskar att jag kunde tamer saker förgivet och inte på 100% allvar hela tiden.

Jag jobbar mycket med den biten med mig själv och har kommit en i allafall liten bit fram främst under de sista 3 månaderna. Pga vissa anledningar.

De senaste månaderna har gjort mig väldigt gott om än på ett i många fall synnerligen smärtsamt sätt. Ingenting jag kommer skriva om här, utan bara konstatera.

Några borttappade eller ska jag kanske säga nedgrävda pusselbitar till mig själv har återfunnits. Inte av en slump utan av mod. Mitt mod....

Nu flummar jag, tycker ni kanske:) Och ja..., det får verka så. Jag kan inte förklara det bättre än så här i detta forum.

Skål för livet

Skål för kärleken

Skål för ärligheten

Skål för mig och för DIG!

BARNLIV

Den här boken, Barnliv, skriven av Katerina Janouch fick vi av våra vänner Robban och Regina i julklapp.

Jag bara älskar den. Boken är över 700 sidor och sträcker sig från graviditetens början till förlossning, småbarnsår, skolår, tonår... Ja till och med tar den upp ämnet om när ditt barn ska flytta hemifrån.

Som sagt:

JAG ÄLSKAR DEN!

Nike hälsar på!

Här är Nike och hälsar på min vän Nina som låg på sjukhus.

Det var hon som låg där inne :)))

En snyftfri berättelse om vår förlossning med Nike. (Den snyftiga kommer senare...)

Mina värkar började i väldigt liten skala ca kl 9.30 på måndagsmorgonen. Knappt kännbara så jag sa ingenting till någon. Kl 13 var jag säker på att det var Nike som knackade på och ville komma ut. Pappa ringde in sin för planerade semester och Ida och Regina kom hit för att hänga med Mamma, pappa och Juni medans jag och Toddan åkte och födde barn.

Kl 15.00 träffade vi barnmorskan våran och kl 16.32 var Nike i min famn. När jag då blev undersökt första gången var jag öppen 4 cm. 50 min senare 10 cm.... SMÄRTA!

Mycket av denna förlossning går att jämföras med min förlossning med Juni, vissa delar skiljer sig en smula.

Likheter då:

Precis som i min första förslossning så bojkottade jag ALLT som hade med smärtstillande att göra.. Från alvedon, lustgas till vad en men nu kan ta. Jag har alltid önskat mig förlossningar utan smärtstillande i den mån det är möjligt så det känns fint. Men helvete vad ont det gjorde, något så fruktansvärt ont.. Likheter är väll också att processen gick fort och utan komplikationer.

Skillnaden då: Då jag födde Juni i Grekland hade jag inte möjligheten att själv välja hur och på vilket sätt jag villa ha min förlossning. I grekland var jag tvungen att ligga ner och föda hela tiden. Något som hela mitt system tyckte var motsägelsefullt. Jag ville, stå och gå när jag hade värkar. åtminstånde inte ligga på rygg. Snacka om att jobbamot tyngdlagen då! Denna förlossning med Nike låg jag aldrig. Jag gick mig igenom varenda värk medn hjälp av en sån "gå stol" ni vet. Inte förens mitt vatten gick 5 min innan Nike kom satte jag mig på sängkanten..

Jag hade bett om att förlossningen skulle vara så naturlig som möjligt så barnmorskan kom bara in då och då under värkarbetet, lyssnade på magen medans jag stod och gick. Och sen hjälpte dom mig SÅ fint under tiden Nike väl kom ut att jag inte behövdes sys med ett enda stygn. SÅ SKÖNT, inte ens 1 litet stygn.

DUKTIG BARNMORSKA DET!!!!

Att jämföra detta med Grekland då.

Inte speciellt annorlunda skulle jag säga... Men det hade jag kanske tyckt om jag hade behövt mer hjälp under själva förlossningen vem vet.

Det jag är så otroligt glad för är att jag fick mitt barn på bröstet samma sekund hon kom ut och att Toddan fick klippa navelsträngen. Inget av dessa två för mig jätte viktiga saker får man möjlighet till i grekland.

Den svart/vita bilden ni ser nederst är tagen efter förlossningen då jag hunnit få mig en dusch. Lättad och lycklig med stor-magen i behåll;)

Kanske dax....

.... att börja höra av sig och visa att man lever igen då;)

Det är fredag kväll och båda (!!!, tänk att vi har två) flickorna sover sött.

Nike, vackra underbara lilla Nike föddes i måndags. Den 10 Jan 2011 blev hennes födelsedag. 2011 01 10.... Klockslaget blev 16.32.

Nike är en fullkomlig KOPIA av sin storasyster Juni, man kan knappt se skillnad när man tittar på kort på Juni i samma ålder. Förutom att Nike har ännu mer och längre hår.

Sen är Nike Betydligt mindre en Juni var. Nike var endast 2800 g och 50 cm stor jämfört med Junis 3300 g och 52 cm.

Lägger in några bilder här.

Tänkte sen skriva ett separat inlägg ang förlossningen.

Bilderna jag lägger upp i detta inlägg är från Nike är 1 minut gammal upp till 2 timmar gammal.

Kram på er.

Blir glad varje gång jag tittar.

Varje gång jag tittar på min Amayllis blir jag så glad. Den fick jag på min födelsedag av Toddans mormor Gulli.

Gulli är väldigt väldigt fin och jag tycker mycket om henne.

ROCK N` ROLL kl 08.00:)

Idag är en väldigt gravid dag.

Idag verkligen ÄR jag gravid... Ja det har jag ju varit sen i april men idag verklige verkligen känner jag mig extremet gravid. trött i kroppen...

Vi har precis kommit hem från Regina och Robban.

Toddan och Robban har skottat tak, vi har fikat och myst. Och Juni har i stort sätt lekt ihjäl Regina;)

Jag älskar dig Tant Regina hör jag min dotters vackra stämma säga med jämna mellanrum till min fina vän.

Det värmer gott i hjärtat det!

Juni totaldäckade i bilen hem, runt kl 17 tiden, så nu får vi se vad som sker.. Kanske hon kommer sova hela natten, hon sover så otrolgt djupt att vi inte kan med att väcka henne...

Helt vanliga dagar i Svallet:)

Vad har nu hänt de senaste dagarna här i Svallet??
Jag har nu gått snart 3 dagar över palnerat förlossningsdatum, vilket faktiskt inte gör mig något. Tror omgivningen är mer "frustrerad" en jag själv över detta?? :)
Toddan har jobbat på nästan hela denna vecka men är ledig ett par dagar from imorgon. Onsdagen tillbringade vi hemma hos Robban och Regina innan det var dax att åka hem och passa tiden i tvättstugan. Toddan och Robban passade på att åka och träna en sväng medans jag och Reggie i vanlig ordning löste världsproblem, åt fruktsallad och mös. Juni går omkring som hon är hemma när hon är hos Regina och Robban. Vet vart allt finns och är bästis med hunden Ida och katterna Sigge och Kajsa:) Medans Regina och Juni lekte med färg, lera osv tog jag chansen att bara slappa i soffan. SÅ SKÖNT!
Igår på dagen var vi ute i Birsta och bla köpte en synt till Juni och ny lera att leka med samt käkade lite lunch.
Idag har jag och Juni haft date med fin Malin och hennes lilla Jasmine. Flickorna, Juni och Jasmine, hade längtat jätte mycket efter varandra.
Snack, snack och mera snack och sen drog vi alla och handlade mat. Jätte härligt och trevligt precis som vanligt.
Nu är det bara ca 1 månad kvar tills vi kommer att lämna Sundsvall och ca 1,5 månad tills vi lämnar Sverige...
Då vi har några stopp på vägen mellan Sundsvall och Halmstad så lutar det åt att vi tar oss en hyrbil och bilar genom vårat vackra land. Det måste ju vara absolut smidigast eller hur? Med 1 nyfödd, 1 2,5 åring och massa packning.....
Vi ska som det ser ut nu stanna till i Stockholm, Jönköping, Borås, Göteborg för att slutligen landa i Halmstad i MINST en vecka hos familjen där.
Stoppen under resan blir inte så långa men destå mer viktiga...
Det är hos personer som är oerhört viktiga i våra liv som vi ska våldsgästa och förmodligen, i allafall nästan krama sönder!!!!!!!!!!!!!
VIKTIGT VIKTIGT VIKTIGT!!!
Jag längtar efter dom här människorna så det känns i hela kroppen.
Nu ska jag surfa runt och kolla priser på hyrbilar, ta en dusch, göra varma mackor som såklart ska ätas ISÄNGEN, och vänta in Toddilooo som kommer hem från jobb och en stund.
Kram!

Sånt är livet: John Mayer - Free Fallin'

Sånt är livet: John Mayer - Free Fallin'
Hittade den här på min Johannas blogg.
Helt underbar!

Mauro Scocco - Du Är Aldrig Ensam

Pulkdax med pappa!:)

Juni har inte tid med något fotande:)