"I have decided to stick with love.
Hate is too great burden to bear"
Martin Luther King, Jr







fredag 14 januari 2011

En snyftfri berättelse om vår förlossning med Nike. (Den snyftiga kommer senare...)





























Mina värkar började i väldigt liten skala ca kl 9.30 på måndagsmorgonen. Knappt kännbara så jag sa ingenting till någon. Kl 13 var jag säker på att det var Nike som knackade på och ville komma ut. Pappa ringde in sin för planerade semester och Ida och Regina kom hit för att hänga med Mamma, pappa och Juni medans jag och Toddan åkte och födde barn.
Kl 15.00 träffade vi barnmorskan våran och kl 16.32 var Nike i min famn. När jag då blev undersökt första gången var jag öppen 4 cm. 50 min senare 10 cm.... SMÄRTA!
Mycket av denna förlossning går att jämföras med min förlossning med Juni, vissa delar skiljer sig en smula.
Likheter då:
Precis som i min första förslossning så bojkottade jag ALLT som hade med smärtstillande att göra.. Från alvedon, lustgas till vad en men nu kan ta. Jag har alltid önskat mig förlossningar utan smärtstillande i den mån det är möjligt så det känns fint. Men helvete vad ont det gjorde, något så fruktansvärt ont.. Likheter är väll också att processen gick fort och utan komplikationer.
Skillnaden då: Då jag födde Juni i Grekland hade jag inte möjligheten att själv välja hur och på vilket sätt jag villa ha min förlossning. I grekland var jag tvungen att ligga ner och föda hela tiden. Något som hela mitt system tyckte var motsägelsefullt. Jag ville, stå och gå när jag hade värkar. åtminstånde inte ligga på rygg. Snacka om att jobbamot tyngdlagen då! Denna förlossning med Nike låg jag aldrig. Jag gick mig igenom varenda värk medn hjälp av en sån "gå stol" ni vet. Inte förens mitt vatten gick 5 min innan Nike kom satte jag mig på sängkanten..
Jag hade bett om att förlossningen skulle vara så naturlig som möjligt så barnmorskan kom bara in då och då under värkarbetet, lyssnade på magen medans jag stod och gick. Och sen hjälpte dom mig SÅ fint under tiden Nike väl kom ut att jag inte behövdes sys med ett enda stygn. SÅ SKÖNT, inte ens 1 litet stygn.
DUKTIG BARNMORSKA DET!!!!

Att jämföra detta med Grekland då.
Inte speciellt annorlunda skulle jag säga... Men det hade jag kanske tyckt om jag hade behövt mer hjälp under själva förlossningen vem vet.
Det jag är så otroligt glad för är att jag fick mitt barn på bröstet samma sekund hon kom ut och att Toddan fick klippa navelsträngen. Inget av dessa två för mig jätte viktiga saker får man möjlighet till i grekland.
Den svart/vita bilden ni ser nederst är tagen efter förlossningen då jag hunnit få mig en dusch. Lättad och lycklig med stor-magen i behåll;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar