Funderingar i vanlig ordning...

Ja här har ni då ännu en sak som ger mig lite huvudbry. Eller rättare sagt något jag bollar med mig själv..

Jag ska försöka uttrycka mig lite mer eftertänksamt denna gång jag har en fundering... Detta med anledning att jag fått mig några små kängor om att jag dömmer ut folk som inte tycker som jag och inte accepterar att folk har olika åsikter. Detta är självklart helt befängt och inte alls på det vis det är. Dessa anklagelser kommer också från ett specifikt håll varje gång och är väldigt luddigt. MEN jag ska ändå försöka att vara lite "mjukare" i mitt sätt att resonera. De gånger jag skriver mer "rätt på" är för att jag resonerar på det sättet med mig själv och för att jag även älskar när andra bollar tankar och idéer på detta sätt.

Men som sagt, jag avskyr att bli missuppfattad och än mer att bli medvetet missuppfattad så jag ska försöka vänja mig vid att skriva lite annorlund för en stund i allafall;)))

Ni som känner mig VET hur saker och ting ligger till.

Nåväl, åter till det jag nu funderar över...:

JULKALENDRAR är det som gäller;)

Och då är det dessa kalendrar med 24 små paket som ska öppnas var dag fram tills Jul.

Jag ska börja med att säga att det såklart är helt fantastiskt charmigt och något som alla barn såklart älskar.

Har en tagg av dåligt samvete att inte Juni har någon sådan i år men även en rätt stark känsla att jag inte PERSONLIGEN gillar konseptet.

Vad är det vi vill med dessa kalendrar? Jo förstås att göra våra små älsklingar lyckliga och glada?

Blir dom det av att förvänta sig en klapp varje dag i 24 dagar för att sedan få 24 st till klappar på Julafton...?

Jag är inte så säker på det kompisar.

Jag älskar adventsljus som man ska bränna ner lite av varje dag, ni vet sånna med datum på, Julbak, Lucia mys och allt annat som hör Julen till.

Men dessa kalendrar?? Det dom signalerar för mig är att säga till våra småfolk: "NU är det juletid, nu ska vi få så mycket saker som möjligt och konsumera så mycket som möjligt".

Läs mellan raderna nu snälla och försök förstå vad det är jag menar... Jag älskar att köpa julklappar till min dotter. Sanningen är den att Juni nog får saker i någon form av mig 2 ggr i veckan året om. Det finns inget bättre än att se sitt barn i sköna, fina kläder. Med saker runt sig som hon älskar. Men då är det spontana saker inga presenter...

Kolla omkrng oss, titta hur vi lever, vad sänds för pogram på tv?

Lyxfällan tex.

Folk konsumerar nästan ihjäl sig. Försöker bota depressioner, tomhet och ensamhet med att köpa köpa köpa.

VI är galna!!! :D

Innan jag lämnade Sverige var jag nog en av dom som konsumerade hysteriskt mycket. Inte pga av att jag mådde dåligt. Det gjorde jag absolut inte, men det blev som ett gift. Herregud, vet inte huuur mycket käder, skor, väskor, krämer, you name it, jag hade!!! Jag har fortfarande det där i mig, inget snack om den saken men på en helt annan nivå. Än så länge.......

När Juni blir lite äldra ska hon få ett fadderbarn istället för 24 Julklappar INNAN jul. I hopp om att hon själv kommer att vilja GE och bli glad av just det. De 24 Julklapparna får hon på Julafton istället. Det skulle hon ju fått i allafall. Så då blir det koncentrarat till 1 tillfälle och bara 24 klappar och inte 48;)))))))))

Jaja, bara tankar... Och inte heller genomtänkta tankar som ni ju märker... Självklart kan man få balans i även den super allvarliga och avgörande frågan och: Presentkalenderns existens i samhället.